Uterus bicornis - En tvådelad livmoder

Det visade sig under operationen att såret inte var infekterat längre och läkaren tillkallade även andra läkare som fick vara med och ta beslut och alla var eniga om att jag kunde sys ihop igen. Jag har fortfarande ett stort sår i magen, men inte i muskeln längre och då finns det ingen anledning till att ha pumpen längre, utan nu ska kroppen kunna läka detta själv förhoppningsvis. 

De sydde ihop mig och satte såna klämmor för att hålla ihop skinnet. Han satte de ganska glest så om magen skulle bli för full på vätska så ska det kunna rinna ut därifrån. Över klämmorna sitter ett picoförband. Det är en plastremsa som går till en liten batteridriven vakuumpump som gör att det inte kan komma dit bakterier. Detta förband ska även suga upp vätskan om det skulle börja komma ut. Om det skulle börja läcka vätska från förbandet eller om det skulle lossna så får jag åka in, men han trodde inte det.

Så ja, hur mår jag? 

Fantastiskt! Jag har inte den sjuka smärtan längre i magen, utan nu stramar det bara och känns mer obehagligt än smärtsamt. Jag är inte lika yr längre vilket beror på att jag inte har smärta längre. När man har sån smärta så gör ju kroppen allt för att undvika detta vilket leder till yrsel för kroppen inte orkar liksom. Känns oerhört skönt att slippa smärtan, finns inte ord som kan beskriva den här lättnaden! 

Om inget händer tidigare så ska jag in till sjukhuset om en vecka på fredagen. Då ska man se hur allt ser ut och ta bort klämmorna med ett speciellt verktyg. Är nervös över detta, men om jag lyckats klara mig igenom allt detta så klarar jag det sista också! Det va väl fan annars! Dock är det ju inte slut där, utan jag kommer säkerligen behöva åka in på fler kontroller och han har sagt att jag kommer vara handikappad i några månader till iom det är ett väldigt stort sår inne i magen. Men jag är gärna osmidig i några månader, bara jag slipper smärtan!