Uterus bicornis - En tvådelad livmoder

En annan sak som hände var fyra dagar efter att jag fått förlösa min döda son. 
Jag började få ont i magen samtidigt som min man var där inne och hälsade på. Jag kände att jag hade riktiga värkar och att jag nästan kände att jag behövde krysta. Jag ringde på en sköterska och en undersköterska kom in. Jag berättade att jag hade riktigt ont i magen och allt började för en timme sedan och det gör riktigt riktigt ont nu. Hon skakade bara på axlarna och sa okej, sedan gick hon. 

 

Jaja, då var det väl vanligt och det fanns klart inget de kunde göra åt saken tänkte jag. Tillslut hade jag så ont så jag klarade inte av att vara i sängen mer. Jag och min man gick in på toaletten och jag satte mig i duschen. Jag duschade länge och varmt men värkarna blev värre. Jag krystade och krystade men det kom ingenting. Inte ens blod som det borde göra så tätt inpå en förlossning. Tillslut ringde vi efter en sköterska för det gjorde verkligen jätte ont, nästan lika ont som vid förlossningen. Samma undersköterska kom in och jag berättade hur ont jag hade och förklarade att jag kände att jag behövde krysta. Hon sa okej och vände på klacken och skulle gå igen. Då sa min man till henne ''alltså hon har värkar, riktiga värkar'' för han trodde inte att hon hade uppfattat vad jag sa. ''Ja, okej'' svarade hon och gick ut genom dörren. Jag grät och menade på att det är väl vanligt att det är såhär, kanske eftervärkar. 

 

Jag gick in på rummet igen och min man hjälpte mig upp i sängen. Han var tvungen att köra hem då vi hade barnvakt som inte kunde stanna så längre. Så där låg jag ensam med värkar och ingen hjälpte mig. Efter tre timmar så började det avta och tillslut var det bara som vanlig mensvärk igen. Då kommer en sjuksköterska in och ska ge mig tabletter. Jag frågar om det finns något mot värkarna och då fattade hon ingenting. ''Du ska inte ha värkar nu'' svarade hon. ''Jo men det har jag haft i tre timmar men undersköterskan reagerade ju inte så jag trodde det var normalt, trots att jag kände att jag behövde krysta'' svarade jag. ''Jag ringer en läkare direkt för du ska absolut inte ha värkar, särskilt inte så du behöver krysta'' svarade hon och rusade iväg.

En läkare undersökte mig vaginalt och såg att det var något som hade fastnat i livmodertappen. Hon tog en tång och det visade sig vara en 5x5 cm stor bit moderkaka blandat med koagulerat blod. Min livmoder klarade inte av att få ut den då den har dåligt värkarbete och den kunde inte komma ut då den satt fast.

''Detta borde man sett på de två andra vaginala undersökningarna som du gjort samt ultraljudsbilderna'' säger läkaren. Det var alltså två läkare som undersökt mig tidigare som missat att det var mer moderkaka kvar i mig.

 

Samma dag som jag förlorade min son så blev jag riktigt sjuk. De tänkte skicka hem mig och min skjuts var redo att köra och hämta mig, men jag kände att något var fel. Efter förlossningen så orkade jag inte resa mig ur sängen och jag var yr. Efter några timmar fick jag duscha av mig allt blod och efteråt fick jag frossa. När en sköterska frågade om någon kommer för att hämta mig snart så bad jag henne ta tempen på mig då jag hade börjat frysa. Jag trodde att det berodde på duschen, men kände att jag borde ta det säkra före det osäkra. 

Sköterskan tog tempen och det visade sig att jag hade 40 graders feber. Fler tester togs och jag hade 104 i sänka och 138 i puls. De satte in antibiotika direkt och gjorde vaginala undersökningar men kunde inte se att det skulle vara något kvar.

Läkaren som förlöste mig samt läkaren som undersökte mig när jag blev dålig hade missat en 5x5 stor bit och det var troligen därför jag blev sjuk och fick värkar flera dagar efter förlossningen. Tänk att de tänkte skicka hem mig? Om jag inte hade fått antibiotika så snabbt så hade jag kanske dött.. 

 

Som sagt, tveka inte att anmäla vården om du anser att du har blivit dålig behandlad eller fått fel vård. I mitt fall hade det kanske kunnat kosta mig livet.