Förlossningen del 2
I alla fall. När lillebror var född så fick vi åka upp till BB och jag var uppe och gick väldigt snabbt efteråt. Det enda problemet jag hade var att gaserna i magen inte kunde komma ut och det gjorde fruktansvärt ont, men det fick jag hjälp med sen och gud vilken lättnad!
Amningen kom igång snabbt och han tog bröstet utan problem. Eftervärkarna var faktiskt inte så farliga, utan de gick att hantera och lyckan var starkare än smärtan så jag är väldigt tacksam över det.
Innan vi åkte hem så kom ännu en läkare in och pratade med oss. Han kom endast in för att berätta hur allvarlig förlossningen var och att han verkligen inte tyckte vi skulle ha fler barn. Då förstod man verkligen hur allvarligt allt var och vi förklarade att det hade vi redan beslutat om och då såg man hur lättad han blev. Så nu är det fyra läkare som påpekat att vi inte borde skaffa fler barn, vilket vi kommer lyssna på.
Väl hemma så gick allt bra. Storasyster var lugn och försiktigt och är det fortfarande. Hon bryr sig inte så mycket faktiskt, utan tittar mest.
I början kände jag inget speciellt utan jag var liksom seg och var lite öm men det gick liksom bra. Men jag kände att magen var svullen men jag tänkte ju att det var pga snittet. För nästan 2 veckor sedan så var jag hemma själv med lillebror och medan han låg i sin gunga så passade jag på att gå på att gå på toa. Då såg jag att trosorna var helt blöta upp på magen. Jag hade såna höga trosor som går högt över magen och jag fattade liksom inte var det kom ifrån. Men när jag lyfter lite på magen (har hängmage efter 2 snitt) och då rinner det bokstavligen längs med benen och ner på golvet. Jag fattade då att det kom från snittet och jag ringer i panik till min man som var och handlade i affären med dottern. Han kör i panik hem och kollade hur snittet såg ut men han kunde inte se något hål. Vi ringde in till BB för det var lördag och stängt på vårdcentralen och hon sa till min man att hon trodde att snittet gått upp och sa att vi skulle åka in akut.
Lämnade dottern hos farmor och åkte in med min man och lillebror och när väl undersökningen gjordes så kunde man se ett hål på ca 1 cm i mitten av magen i snittet. Sköterskan kunde knappt röra magen för det gjorde så jävla ont. Hon skickade hem mig med antibiotika och bad oss avvakta till måndag för då skulle gynn ringa upp och boka en tid med mig så de kunde titta.
På måndag ringde aldrig gynn så jag fick ringa in själv och då fick de boka in en dubbelbokning för det fanns inga tider förrän veckan efter. Jag fick en tid på onsdagen men jag vågade inte vänta så länge så jag ringde vårdcentralen och bad de kolla på mig och lägga om såret. Fick tid direkt på morgonen på tisdagen och väl där inne så sa distriktssköterskan att det inte alls var bra och bad mig åka in akut igen.
Sagt och gjort. Väl där inne så klippte läkaren upp snittet lite så vätskan kunde rinna ut och GUD vilken lättnad. Kände mig som en helt ny människa!! Och smärtan försvann! Läkaren skickade en remiss till vårdcentralen så de kunde lägga om såret till mig och spola rent det. På måndagen efter (igår) fick jag en ny tid hos gynn.
På måndagen hos gynn kunde det konstateras att något var fel då antibiotikan inte tog det plus att jag fått feber. Så de skickade mig på akut röntgen. Efter röntgen så träffade jag samma läkare igen och med sig hade hon en äldre erfaren läkare och de berättade att man kunde se att något var fel där inne och att de ska öppna upp mig på nytt och att man kommer operera mig i omgångar, alltså öppna upp mig och göra som ett snitt flera gånger. Då bröt jag ihop. Jag är så rädd just nu..
Fick åka hem och va med mina barn över natten och idag kom jag in vid 7.00 och duschade med sånt medel och här har jag väntat sedan dess. Klockan är 14.00 och jag är på fastande mage. Bröstpump har jag fått så jag inte får mjölkstockning. Jag har även pratat med en kurator för jag mår fruktansvärt dåligt..
Uppdaterar efter operationen. Tanken är att jag ska vara vaken under operationen och få ryggbedövning. Vi får se om jag klarar det.