Sjukgymnast, försäkringar & sonen 4 månader
Nu var det längesedan jag uppdaterade om mig själv och hur det egentligen går efter allt som hände i somras. Jag mår bra psykiskt, men i kroppen är jag fortfarande svag. När jag var inne på sjukhuset och tog bort de sista klämmorna så skickades det en remiss till en sjukgymnast på min vårdcentral och där har jag varit en gång än sålänge. Jag är fortfarande sjukskriven och kommer förmodligen vara några månader till. Min man får ta ut föräldradagar medan jag är sjukskriven då man inte får vabba förrän barnet är 8 månader. Vår son är 4 månader imorgon, helt galet så fort det gått. Känns att jag missade så mycket i början med honom, men det försöker jag ta igen nu så mycket jag bara kan, älskade lilla barn. Missade nästan 2 månader med honom..
Jag har fått övningar som jag ska göra varje dag så jag sakta med säkert tränar upp magen igen. Jag är oerhärt svag i magen, men det kan bli bättre enligt sjukgymnasten. Egentligen ska ju alla som blivit förlösta med snitt träna såhär som jag gör, men av någon anledning får man ingen information om det och därför gör ju knappt inga det? Det är oerhört konstigt. Sjukgymnasten som jag går till säger att det är jätte viktigt att träna magen ganska omgående efter ca 8 veckor så musklerna och ärrvävnaden inte ska växa ihop och göra så det blir helt stelt, utan det ska ju vara som en gummiband och det måste man träna rätt omgående för att det ska bli så bra som möjligt.
Jag håller även på att skicka in papper till mina försäkringar som jag har. Det blir en hel del papper och det sträcker sig bak till februari 2019 för det var då jag blev sjuksrkiven pga högriskgraviditet.
Ja annars mår vi som sagt bra. Sonen är som sagt 4 månader imorgon och han väger 9,4 kilo och är 67 cm lång! Han är stor för sin ålder och med ''stor'' menar jag inte bara vikten, utan även längden. Han är lika stor som en bebis som är 6-9 månader! Stora gossen! Men han följer kurvan perfekt och mår bra av ersättningen. I början när vi skulle gå över till ersättning så fick stackaren problem med magen (jag var tvungen att sluta amma pga operationerna och medicinerna jag tog). Men han mår som sagt bra nu, det gör vi allihopa! Dottern har börjat prata jätte mycket och har utvecklats väldigt mycket på kort tid. Skönt att se att hon inte tog allt för mycket stryk av det som hände i somras, utan att hon är trygg med oss och i sig själv, älskade barn.
Så intressant att läsa dina erfarenheter! Jag har också uterus bicornis. Upptäcktes vid min första förlossning som slutade i akut snitt pga säte. Inte alls lika kaosartat snitt som ditt men jag känner igen mig i så oerhört mycket av det du skriver! Detta var 2014 och strax ska vi gå igenom en ny förlossning. Tanken är att jag ska föda med vaginal förlossning och det skrämmer mig en del. Tänker att livmodern kanske inte pallar det. Så många tankar som flyger just nu. Men återigen, tack för att jag kunnat läsa om dina erfarenheter!