Uterus bicornis - En tvådelad livmoder

Hejsan,

Jag är här för att gästblogga under en period, hur länge och hur intensivt det blir - det vet vi inte än. Det får tiden visa helt enkelt!
Vem är jag och vad ska jag skriva om? Jag är 30 år och bor i Stockholm och jag har på ett år genomgått två missfall och fått konstaterad diagnos på en avvikelse i min livmoder; Uterus Septum.

Jag tänkte helt enkelt berätta, ventilera, upplysa, diskutera - kanske vara ett stöd för dig som också har googlat runt som en galning för att hitta information och igenkänning?
För missfall, ovanliga avvikelser, svårigheter att bli gravid, ivf - ja, att det här med att skaffa barn inte alltid är så lätt som det verkar för alla andra. Det är sånt jag tycker att vi måste prata mer och öppet om. För ingen är ensam, även om det kanske känns så!

Uterus septum. Denna missbildning då? Den påminner om Uterus Bicornis, som denna blogg grundar sig i från början, men är ändå så annorlunda. En skiljevägg i livmodern som kan vara tunn, tjock, lång eller kort. Som beroende på hur skiljeväggen ser ut kan göra det olika svårt att behålla ett barn under en graviditet. Kommer gå in på detta mer ingående i senare inlägg! Men något jag har lärt mig efter många vändor hos läkare, är att Bicornis och Septum lätt blandas ihop eller helt enkelt tas för samma avvikelse. Även av läkare.

Den här avvikelsen, den ställer till det för mig. Den gör att jag har lättare för att få missfall, inte bara i början av graviditeten utan även senare. Den gör även att jag har tyngre graviditeter än de flesta, blöder lättare och med stor sannolikhet riskerar prematur födsel (för tidig födsel) och kejsarsnitt. För vissa skapar den också svårigheter att bli gravid. Jag har också fått berättat för mig att det inte är helt ovanligt att den med avvikelsen Uterus Septum/Bicornis lider av smärtsamma och rikliga menstruationer - ja, där föll min polett ner iallafall.

 

Nu är det snart 2 månader sedan mitt senaste missfall. Sakta men säkert läker jag, men inte helt, för det funkar nog inte riktigt så. För sorgen, den kommer förmodligen alltid finnas där, tills den dag vi får ett friskt levande barn. Men plötsligt kunde jag skratta igen, en dag gick det att träffa kompisar och nånstans där framme finns en dag då jag tar mig igenom den utan att minnas och bli ledsen.

Två missfall i bagaget, en pågående utredning för huruvida jag kan opereras, en längtan efter ett barn. Ja, det är härifrån mina inlägg börjar. Jag kommer blanda lite av sånt som har varit med sånt som händer nu. Säkert en del tankar och reflektioner.

På återseende!

 

//H