Gravid vecka 36
Blir så trött. Allt har ju verkligen varit så bra och jag har känt mig så trygg tills nu. Efter att ha varit hos läkaren minst varannan vecka till att de inte undersöker mig längre känns konstigt. Barnmorskan går jag givetvis till men inte ofta, men utgår från att det blir oftare från och med nu. Ska dit den 4 juni men tyvärr är min älskade barnmorska sjukskriven, så jag ska få träffa en helt annan som jag aldrig gått till tidigare.
Varför jag är lite depp är för jag försökt få tag på läkaren för att prata om tidigare erfarenheter från mitt snitt och understryka att jag faktiskt är riktigt rädd. De vill som sagt planera ett snitt en vecka innan BF men jag tror att han kommer komma tidigare vilket kommer resultera i ett akut snitt igen.. Jag hade velat ha snittet 2 veckor innan för då är bebisen färdig och risken att det blir ett akut snitt är ju mindre. Han beräknas vara 17% större vilket känns lite stressigt då min livmoder är mindre än en vanlig och om den har svårt för att förvara en normal bebis, hur går det då när den är gossen är så pass mycket större?
Jag ska som sagt prata med barnmorskan på tisdag och se om hon lyssnar på mig och om jag i alla fall kan få en förklaring på varför man väljer att göra såhär? Jag får liksom inga svar längre och jag känner mig väldigt otrygg.
Hur mår jag annars då? Jo, det är riktigt jobbigt nu. Tacksam för jag är gravid är jag givetvis, men jag har så ont. Så satans ont. Jag sover knappt om nätterna, oro över att det ska hända sonen något i magen, svag i hela kroppen och kan knappt röra mig vilket är väldigt frustrerande! Känner mig som en skalbagge på rygg. Jag har även ont i magen för den är så spänd. Kan knappt röra den ibland, särskilt när jag får en sammandragning.. OH lord.
Troligen kommer det bli akut snitt oavsett. Tror att förlossningen kommer starta innan vecka 38 för det är riktigt trångt där inne nu.. Vi får se, jag håller er uppdaterade!