Gravid vecka 38 - En stor lillebror?
Allt såg bra ut med blodprover, urin etc. Ingen havandeskapsförgiftning här inte. Dock så blev min barnmorska lite orolig över att läkarna inte gjort fler tillväxtultraljud sen vecka 33, då hon upplever att han är en väldigt stor bebis. Hon påpekar att det är väldigt svårt att känna iom livmoderns form, men hon skulle gissa på att han väger 3,5-4 kilo. Hon var även orolig över sambandet med att jag har känt minskade fosterrörelser och trodde det kanske kunde bero på att han är stor och min livmoder liten. Hon var rädd att han skulle vara slö och i dåligt skick när väl snittet blev av.
Hon ringde in till förlossningen för att bolla med två andra kollegor och båda sa att jag skulle åka in direkt för att kolla. Sagt och gjort. In till sjukhuset och där lyssnade de på honom och allt lät bra. Jag hade dock många sammandragningar som gjorde ont och påväg upp till avdelningen så fick jag stanna flera gånger för jag kunde knappt gå. Dock lugnade det ner sig precis innan vi fick gå hem.
En läkare undersökte mig och bebisen och allt såg bra ut. De hann inte göra ett tillväxtultraljud och läkaren ansåg inte att det va lönt heller. Men min man och jag stod på oss och de skulle se om de kunde hinna med detta innan snittet.. Läkaren kontrollerade även tappen och den va 3,6 cm men den hade börjat ge sig från insidan. Troligen pga sammandragningarna. Så, det kan hända det startar av sig själv närsom.
När vi väl kommit hem så var jag upprörd. Köra en timme för att inte komma fram till något alls? Att min barnmorska är orolig och sedan att läkarna inte reagerar utan ser det som konstigt att jag kommer in? Min barnmorska har ändå följt mig två graviditeter och mitt förtroende för henne är verkligen 100%. Att de inte ens erbjuder ett ultraljud för att kolla hur stor han är, är för mig orimligt. Varför min barnmorska ville att de skulle göra det är för att stora bebisar är vanligtvis slöa och eftersom han inte har en hel livmoder att röra sig på så är det ju ännu högre risk att han blir slö och mår dåligt och att det är därför jag känner minskade fosterrörelser.. Jag känner att det inte kan bli mer självklart för ett tillväxtultraljud men ja, tydligen inte för alla.
Jag ringde upp förlossningen lite senare och förklarade situationen för henne i luren och det enda hon kunde säga var att jag skulle ringa på måndag angående tiden till tillväxtultraljudet. Om jag skulle få ont eller minskade fosterrörelser etc så skulle jag givetvis höra av mig direkt.
Jag tycker det känns jobbigt. Det känns som man går och väntar på att det ska hända något hemskt.. Det känns inte bra alls faktiskt. För han rör ju sig varje dag, men det blir bara mindre och mindre och ändå gör de inte en mer noggrann kontroll..