Uterus bicornis - En tvådelad livmoder

Jag är gravid igen. 
Är väldigt tidigt i graviditeten (vecka 7) så det kan givetvis sluta hur som helst de första veckorna. Jag försöker därför inte tänka på det för mycket de första veckorna, utan bara ta det lite lugnare helt enkelt.

 

Jag är givetvis så himla himla glad samtidigt som jag är livrädd. 

Jag vet att man kan få missfall fram till vecka 12 och att det är ganska vanligt. Om jag skulle få missfall innan vecka 12 så blir det enklare att acceptera på ett sätt för då är det med stor sannolikhet något fel på barnet vilket gjort att den inte klarade att fortsätta utvecklas. 

Jag tänkte hålla mig lite lugn fram till efter vecka 12. Jag tror att jag kommer få gå på tätare kontroller och jag tänkte att jag kommer uppdatera med all information jag bara kan fram till förlossningen (om det går hela vägen vill säga).

 

Hur mår jag då? 
Jodå, jag mår bra. Inga speciella symtom än. 

Lite tröttare än vanligt, lite ömma bröst och lite illamående. 
Allt är i en väldigt mild grad om man jämför med mina andra graviditeter. Det återstår och se om det förblir så eller om jag ska börja spy som en Id*ot igen precis som i mina förra graviditeter. 

Nästa vecka ska jag till en läkare som skulle undersöka exakt hur min livmoder ser ut. Jag ringde till sjukhuset och förklarade att jag är gravid och frågade om det skulle gå att göra undersökningen ändå och det skulle inte vara några problem enligt sköterskan som jag pratade med. Uppdatering på de besöket kommer när tid ges.

Jag hade ägglossning på höger sida denna gången (samma sida som dottern låg i) så denna gången ligger barnet på höger sida och ''rätt'' sida enligt tidigare läkare. Tydligen är det vanligt att bara ena sidan fungerar, vanligast verkar vara höger sida.

 

 

Många kanske tänker, ''Jaha, så länge sörjde du ditt barn'' eftersom jag blev gravid så snabbt efter mitt missfall. Men saken är den att det oftast är enklare att bli gravid efter ett missfall. Jag säger inte att det är så till 100%, men det är så väldigt ofta i alla fall. Så vi valde helt enkelt att börja försöka ganska omgående då vi har en stor längtan efter ett barn till. Jag sörjer fortfarande min son och jag var där senast idag och tände ett ljus för honom. Det kommer liksom inte bli någon skillnad och jag kommer verkligen inte glömma bort honom. Jag är mamma till två barn (snart tre kanske). That's it! 

 

Nu håller vi tummarna att detta går vägen. 
Varje graviditet jag haft så har jag känt väldigt tidigt vad det blir för kön. Såå konstigt..

Redan i vecka 5-6 har jag fått en känsla av vad det är för något i magen och jag har haft rätt båda gångerna. Denna gången tror jag till 100% att det blir en flicka. 

Vi får väl se om jag har rätt!